Krakel

Många säger att sinnesstämningen du har första dagen på året är den sinnesstämning som kommer att följa dig året runt. Att hur du formar din första dag på året är hur du kommer att forma resten av ditt år.

Den första dagen på året är nyårsdagen, alltså dagen efter nyårsafton. På nyårsdagen är man bakis, man kräks kanske till och med. Vissa har ångest över vad de gjort under natten, andra vill bara lämna jordens yta. Det kanske är därför så många människor mår dåligt under stora delar av året, för att de var så förbannat bakfulla på nyårsdagen, på den första dagen av året. Kanske. Så, hur kommer ditt år bli?

Okej, jag har aldrig hört någon säga att nyårsdagen bestämmer resten av året, men jag har inte så mycket annat att skriva om så jag hittade på det nu. Hoppas att du förlåter mig för att jag ljuger så mycket. 

Gott nytt år.

Jag är lite trött på livet just nu, så igår föröskte jag supa skallen av mig och glömma alla mina i-landsproblem. Fast jag hade ingen sprit hemma så jag fick nöja mig med glögg. Massvis med glögg. Eftersom jag inte tycker om glögg så spädde jag ut den med festis, festis med kaktussmak. Ni behöver inte testa, det smakade mer skit än ren glögg.

Nu har jag kommit fram till en sak. Man blir inte full på glögg, bara kissnödig. I alla fall om man dricker alkoholfri glögg.

För några söndagar sedan samlades några från jobbet hemma hos en av konditorerna för att skriva protestplakat. Vi övade in ramsor och sånger. Alla med samma budskap. "Mer handkräm åt de anställda!" Det var en hård kampanj vi planerade att driva. Om inte demonstrationen skulle lyckas hade vi planerat att sittstrejka tills vi fick som vi ville. Skoja inte om att vi var beredda, du har aldrig sett någon som var så beredd som vi var!

Okej, det där var inte sant. Det var dock sant att vi var hemma hos en av konditorerna. Fast för att julbaka inte mobilisera en proteststyrka. Vi bakade lussebullar och pepparkakor och ett pepparkakshus. Jag drog också mitt strå till stacken: jag gjorde en solfångare till huset. Det är viktigt att tänka på miljön i tider som dessa. Rätt som det är har vi ingen miljö kvar och då blir det jobbigt!

Du vet jullåten "Mary's Boy Child"?

"Hark, now hear the angels sing, a king was born today
And man will live for evermore, because of Christmas Day
Mary's boy child Jesus Christ, was born on Christmas Day"

Det var inte jättelänge sen som jag trodde att de sjöng "Mary's pork shop".

Tre negativa saker med att julen är klar:
1. Min ledighet är över.
2. Jag måste duscha eftersom jag måste gå till jobbet. En deal är en deal.
3. Det är ett helt år kvar tills jag får se Svensson Svensson igen.

Tre positiva saker med att julen är klar:
1. Jag behöver inte vara snäll längre.
2. Julhysterin är över. Folk blir mindre galna.
3. Jag tycker inte om julen, så det mesta är egentligen positivt.

Julen är över vännen, julen är så över.

Jag hann inte duscha innan jag gick till jobbet imorse. Detta gjorde att mitt hår inte ville ligga på det sättet jag ville att det skulle ligga, detta gjorde mig irriterad, därför lovade jag min kollega dyrt och heligt att jag skulle duscha innan jag gick till jobbet i morgon. Hon svarade då att det är julafton i morgon, vilket betyder att jag är ledig. Jag ska alltså inte till jobbet! Tänk vad skönt, jag slipper duscha i morgon också. Ibland har man tur.

Jag var på bio igår. Såg den där vampyrfilmen, Twilight. Den är känd för sin snygga man i huvudrollen och filmens goda kritik. Jag har aldrig varit speciellt förtjust i filmer som fått högt betyg och god kritik. Om det är min tvärt-emot-sida eller om jag bara är allmänt annorlunda vet jag inte, men jag brukar spy galla över filmer som de. Twilight har fått väldigt bra betyg och är kritikerrosad över hela världen... Jag älskade den! Hela dagen har jag gått omkring och berättat för mina kollegor om hur bra den var och hur snygga personerna i filmen var.

Jag känner mig som ett gäng 14åringar. Du vet, de där som fnittrande går runt och viskar om Daniel Radcliffe eller Brad Pitt. De är lyckliga för att de har sett sin idol utan tröja eller något liknande. Du vet, de där 14åringarna som vi hånar och skrattar åt. De som vi suckar hopplöst åt. Så känner jag mig, som en person som omgivningen suckar hopplöst åt. Jag äcklas lite av mig själv när jag är på det här sättet, ändå kan jag inte hjälpa det... Twilight var en bra film och skådespelarna var sådana man dreglar efter.

Jag hoppas att du är så bakfull att du knappt kan stå på benen. Att du inte kan få ner en enda matbit utan att den kastas upp igen. Jag hoppas att dina spyor skulle kunna ersätta sergelfontänen. Jag hoppas också att du har så ont i huvudet att du inte vet vart du ska ta vägen. En sådan bakfylla hoppas jag att du sitter på just nu. Bara så att du vet!

Jag säger ju det, mig bråkar man inte med ostraffat. Ena dagen om du bråkar med mig så lägger jag ut en pinsam bild på dig, den andra kastar jag förbannelser över dig istället. Jag råder dig att välja dina strider med omsorg.

PS. Jag hoppas att du mår bra imorgonkväll. Inte tidigare! DS.

Jag såg reklam för körslaget på tv4 för ett tag sedan. Jag blir lite glad av reklamen, det är vad man skulle kunna kalla en "må bra reklam". Låten, bilderna, ja du fattar... Körledarna ser så folkkära ut att man nästan smälter, speciellt Erik. Jag vill så gärna stoppa upp honom och bara ha honom sittandes i mitt rum, med huvudet på sne och med ett sådant där litet pillermariskt leende. Du vet, så att han ser sådär lite busig ut. Det är synd att snygg-Erik inte är så trevlig i verkligheten...

På ett nattöppet donken för ett drygt år sen.
Jag och några vänner ser snygg-Erik några bord bort och har försökt komma på vad hans hitlåt heter. Min kära kompanjon i brott hade nynnat på de flesta idollåtarna som gjorts, utom snygg-Eriks låt, så då bestämmer jag mig för att fråga honom.
Jag: Hörru, snygg-Erik. Vad heter den där låten du har gjort?
Snygg-Erik fnyser: Jag har gjort många låter!

När jag tänker tillbaka på den konversationen och hans ton önskar jag mig inte honom uppstoppad längre, snarare att han får förstoppning eller något annat äckligt.

Till: Sabina (14:33)
Jag dreglade precis i min säng när jag skulle ta en godisbit.

Från: Sabina (14:35)
Haha jag känner igen mig i det där kan jag säga. Fast jag råkade dregla på min syster.

Jag: Vad var du för sjuk?
Kollega: Det var lite allt möjligt. Jag bajsade väldigt mycket. Det var jobbigt.
Jag: Ojdå!
Kollega: Jag satt på toa så gott som hela tiden.
Jag: Usch vad jobbigt.
Kollega: Ja, det bara rann ur mig!

Jag besökte min husläkare i veckan och tappades lite på blod och sånna grejer. Det jobbiga var att jag fick vänta väldigt länge innan karln kunde ta emot mig, så där satt jag i ett väntrum till en husläkarmottagning tillsammans med alla gamla sjuka tanter. Jag, en hypokondriker av högsta grad i ett husläkarväntrum...

Allt jag kunde tänka på när jag satt i den där soffan var alla sjuka människor som suttit på just den plats som jag satt på. Alla sjuklingar som lämnat baciller och kanske till och med pruttat ut sina sjukdomar... På samma plats som jag nu satt på! När jag väntat klart och väl reste mig upp var jag övertygad om att jag hade alla sjukdomar denna värld någonsin skådat, inklusive pesten. Jag var säker på att min sista stund var kommen och att jag vilken sekund som helst graciöst skulle segla ner mot golvet, död.

Den enda trygghet jag kunde finna i situationen var att jag befann mig på en husläkarmottagning. Jag var omgiven av doktorer och om jag hade lite tur när jag väl var död så skulle en snygg nyexaminerad läkare springa fram och göra mun-mot-munmetoden på mig tills jag vaknade till liv och viftade lite hjälplöst på mina korta ögonfransar och jag och herr sjukt-snygg-läkare skulle leva lyckliga i alla våra dagar. Fast med min tur skulle nog en ful vårt-kärring se mig först och misslyckas totalt med återupplivningen och hela världen skulle tvingas gråta sig till söms istället eftersom jag förblev död.

Jag ska aldrig mer sätta mig i den där soffan...

Till: Sabina (09:13)
Ska vi sparka undan käppen för gamla tanter tillsammans imorgon?

Jag mår lite illa när jag tänker på det. Jag är en mycket svag människa. Tre dagar höll jag ut utan blogg... Tre ynka dagar! Jag mår illa av mig själv och det enda sätte att fly är att gå och lägga sig. Jag vet att klockan inte ens är tio, men jag står verkligen inte ut med mig själv. Så... God natt.

Jag tänker i blogg. När jag gör något formulerar jag samtdigt ett blogginlägg i mitt huvud om situationen eller händelsen. Det är omedvetet, jag letar ständigt efter nytt bloggmaterial. Jag är fortfarande osäker på vad som hände i måndags, vad som fick mig att bestämma mig för att sluta blogga. Det var dumt gjort och jag har likt en fd alkoholist eller drogmissbrukare gått runt nu i tre dagar, skakandes, med en skrivabstinens bortom vad du tror är möjligt.

Du kanske tycker att det inte är svårare än att börja igen, radera inlägget om att jag slutat och fortsätta som om ingenting har hänt. Men se det går inte, det handlar om stolhet. Att fortsätta blogga på min gamla blogg skulle vara som att skänka bort den lilla stolthet jag har i min kropp. Detta gjorde saken jobbig. Jag lever ju för att skriva! Därför kom jag fram till en lösning och startade denna nya blogg.

Alla nöjda, alla glada och jag har fortfarande min stolhet kvar. Hej och välkommen till min nya blogg.