Krakel

Jag var på bio igår. Såg den där vampyrfilmen, Twilight. Den är känd för sin snygga man i huvudrollen och filmens goda kritik. Jag har aldrig varit speciellt förtjust i filmer som fått högt betyg och god kritik. Om det är min tvärt-emot-sida eller om jag bara är allmänt annorlunda vet jag inte, men jag brukar spy galla över filmer som de. Twilight har fått väldigt bra betyg och är kritikerrosad över hela världen... Jag älskade den! Hela dagen har jag gått omkring och berättat för mina kollegor om hur bra den var och hur snygga personerna i filmen var.

Jag känner mig som ett gäng 14åringar. Du vet, de där som fnittrande går runt och viskar om Daniel Radcliffe eller Brad Pitt. De är lyckliga för att de har sett sin idol utan tröja eller något liknande. Du vet, de där 14åringarna som vi hånar och skrattar åt. De som vi suckar hopplöst åt. Så känner jag mig, som en person som omgivningen suckar hopplöst åt. Jag äcklas lite av mig själv när jag är på det här sättet, ändå kan jag inte hjälpa det... Twilight var en bra film och skådespelarna var sådana man dreglar efter.