Krakel

En simmare står länge och samlar mod på enmeterstrampolinen. Tillslut hoppar han i...

Simmare (förvånad): Oj, vad blöt jag blev!

Vi hade en invasion av danskar på jobbet igår. Självklart var det jag som fick ta hand om dem, jag som knappt förstår skånska. På väg ut genom dörren efter att min arbetstid var slut blev jag stoppad;

Kollega: Linn, du är en riktig Stockholmstjej, det går inte att ungå att lägga märke till. Du skulle nog må bra att att bo i ett landskap som Skåne ett tag. Tänk på det i alla fall.

Var det där en pik?

Kollega: Vart tog hon vägen nu då?
Jag: Hon tröttnade på dig och gick hem.
Kollega: Suck. Ja, vem har inte gjort det?!

Kund: Vad smakar den där med hallon i?
Jag: Hallon.
Kund: Jaha... Men... Den där med apelsin då?
Jag: Den smakar apelsin.
Kund: Jasså! Så allt smakar typ vad de heter?
Jag: Ja. Citronen smakar inte kardemumma i alla fall.
Kund skiner upp: ...det var ju smart ju! Är det du som kommit på det?

Jag: Hejdå Jan-banan, vi ses imorgon.
Han: Snälla Linn, kan du inte sluta kalla mig för det?!
Jag: Okej då Janne-bannane.

Ibland är jag lite för rolig för mitt eget bästa. Folk börjar liksom förvänta sig att jag ska vara rolig när de hör från mig. Jag har prestationsångest hög som kaknästornet. Du förstår, va?

P.S.
När jag var liten trodde jag att det var en kakfabrik i kaknästornet och att man fick massa kakor när man åkt högst upp. Sen gick jag dit med mamma och lillebror och fick inget annat än en nyckelring föreställande en fjäril. Det är vad jag kallar besvikelse.
D.S.

För några söndagar sedan samlades några från jobbet hemma hos en av konditorerna för att skriva protestplakat. Vi övade in ramsor och sånger. Alla med samma budskap. "Mer handkräm åt de anställda!" Det var en hård kampanj vi planerade att driva. Om inte demonstrationen skulle lyckas hade vi planerat att sittstrejka tills vi fick som vi ville. Skoja inte om att vi var beredda, du har aldrig sett någon som var så beredd som vi var!

Okej, det där var inte sant. Det var dock sant att vi var hemma hos en av konditorerna. Fast för att julbaka inte mobilisera en proteststyrka. Vi bakade lussebullar och pepparkakor och ett pepparkakshus. Jag drog också mitt strå till stacken: jag gjorde en solfångare till huset. Det är viktigt att tänka på miljön i tider som dessa. Rätt som det är har vi ingen miljö kvar och då blir det jobbigt!

Jag: Vad var du för sjuk?
Kollega: Det var lite allt möjligt. Jag bajsade väldigt mycket. Det var jobbigt.
Jag: Ojdå!
Kollega: Jag satt på toa så gott som hela tiden.
Jag: Usch vad jobbigt.
Kollega: Ja, det bara rann ur mig!