Krakel

Jag: Hejdå Jan-banan, vi ses imorgon.
Han: Snälla Linn, kan du inte sluta kalla mig för det?!
Jag: Okej då Janne-bannane.

Ibland är jag lite för rolig för mitt eget bästa. Folk börjar liksom förvänta sig att jag ska vara rolig när de hör från mig. Jag har prestationsångest hög som kaknästornet. Du förstår, va?

P.S.
När jag var liten trodde jag att det var en kakfabrik i kaknästornet och att man fick massa kakor när man åkt högst upp. Sen gick jag dit med mamma och lillebror och fick inget annat än en nyckelring föreställande en fjäril. Det är vad jag kallar besvikelse.
D.S.