Krakel

En jämnårig vän och jag satt och pratade för ett tag sedan när vi kom in på framtidsplaner och -drömmar. Så sa hon plötsligt att hon känner sig redo. Med redo så menar jag för att slå sig ner, du vet med man, barn, volvo och hela köret. Så frågar jag mig själv, sittandes i soffan med fötterna på bordet, datorn i knät, tuggandes på min överkokta pasta med 3/4 av en parmesanostförpackning på och drickandes cola direkt ur burken, är jag redo?

Nej.