Krakel

Tillslut är det över, man är framme vid en återvändsgränd och det finns inget kvar att göra utom att släppa och gå vidare. Jag har aldrig varit bra på att släppa och gå vidare, jag hänger kvar tills det enda som finns kvar av mig är slamsor och tårar. Vissa kallar mig dum, själv föredrar jag kämpe. Just nu står jag i en sån där återvändsgränd, jag är mycket väl medveten om vad det rätta är, men jag har ingen lust att vara förnuftig. Det goda var så gott, trots att det onda var ondare. Här hänger jag nu, sakta men säkert glider mina fingrar och snart tappar jag greppet och då finns det ingen annanstans att falla än ner. Ner i avgrunden, men jag vill inte att det ska vara på det här sättet, jag vill att det ska finnas ljus. För så länge det finns hopp finns det alltid en gnutta ljus långt där borta i slutet av den mörka tunneln. Sen om det är min fanatsi som skapar ljuset eller om det är verkligt skiter jag i, ljust är det i vilket fall. Jag kommer aldrig att ge upp hoppet. En vacker dag ska vinnarsiffran vara högre än förlorarsiffran. En vacker dag ska jag segra i harpan!