Krakel

Det är något som inte står rätt till mellan dig och mig. Det känns som om vi glider ifrån varandra, som om handsvetten har blivit för påtaglig och greppet börjar lossna. Jag sörjer det vill jag att du ska veta, att det gör ont i mitt hjärta då det går upp för mig att vi kanske inte är menade. Fast det är väl mitt fel, jag slutade leverera som förut och då tröttnade du, jag klandrar dig inte. Vad är det för poäng i att ta när ingen ger? Vi skulle kunna göra en deal här och nu, men jag vet inte vad jag vågar lova eftersom jag inte vet i vilken mån jag kommer att hålla mitt löfte. Sen tänker jag vidare och inser att jag inte är ensam i det här, vi är faktiskt två; du och jag. Ansvaret är inte bara mitt. Har du tänkt på det? Har du någonsin tänkt på varför jag slutade leverera? Det krävs två för att blogga och läsa bloggen!