Krakel

Gång på gång ger du mig hopp. Gång på gång krossar du det, utan så mycket som en gnutta ånger i din blick. Hade jag inte vetat bättre hade jag trott att du gjorde det för nöjets skull, krossat mitt hjärta alltså. Fast å andra sidan; vem har sagt att jag bättre vet?

Det var femte gången gillt och med förväntningar höga som hus, med en exaltering som varit under konstruktion ända sedan jul stod jag där. Redo att möta lyckan. Redo att introducera mina känslor för värme.

Klockan halv åtta ikväll var det meningen att jag skulle ha sett "I väntan på Godot" med Persbrandt i huvudrollen. Hans motspelare blev sjuk cirka tio minuter före föreställningen och tvingades åka till sjukhus. Hans inhoppare kunde inte nås, de var tvungna att ställa in kvällens föreställning. Persbrandt sa att han var ledsen över detta. Jag gick hem och tittade på Narnia istället.

Besvikelse.

Men du ska inte känna dig skyldig, det är ingen fara. Mitt hjärta har krossats förut.

Jag tror att allt man gör dåligt kommer tillbaka till dig. Så därför vill jag bara förvarna dig: jag var lite otrevlig mot en kille som gick in i mig på tunnelbanan i morse, alltså gjorde jag något dåligt och nu kommer det att komma tillbaka till dig.

Idioten som kom på att earth hour skulle äga rum när det är bäcksvart ute borde på sig en hård spark i pungen alternativt ett nyp i gäddhänget!

Jag har precis smällt i mig en 100 grams marabou mjölkchokladkaka. Tydligen är marabouchoklad bland det värsta man kan äta om man lider av massiva finnattacker. Trots att det känns bättre för stunden när sockret kickar igång några slags låtsasendorfiner så att lycka inte är långt borta så blir det bara värre senare eftersom choklad inte tar bort finnarna, snarare får dem att trivas mer och gärna genomför idén om att föröka sig.
Jag åt precis 100 gram marabouchoklad och det hade varit en, rent ut sagt, korkad handling om jag hade varit en sådan person som led av massiva finnattacker. Tur för mig att jag inte är det då!

...besökte jag Antonia på jobbet en dag:

Va ska man ta livet av sig för om man ändå inte får höra snacket efteråt?

Stog i duschen med rakhyveln i handen och fick för mig att jag skulle raka av mig allt hår på huvudet. Jag gjorde det inte.

Ville skrika "hora" efter en kund, trots att jag aldrig använt mig av det ordet förut och utan att hon gjort något dumt mot mig. Jag gjorde det inte.

Ville sätta mig ner på golvet och gråta som ett barn på en restaurant i tisdags. Jag gjorde det inte.

Ville sjunga "moving mountains" falsk på tunnelbanan. Jag gjorde det.

Om alla människor halverar sitt bilåkande (minst) och slutar äta oekoligiska varor så kanske vår värld inte går under lika snart som man nu förutspår. Det är ju skitenkelt! Att ingen har kommit på det än... De där viktiga människorna ska alltid göra allt så mycket mer komplicerat än vad det egentligen är.

Det sprider sig, sa kärringen som sket i fläkten.

Jag sitter och väntar på en smäll. En abnormt hög smäll, en sån som skulle få Dynamit-Harry att hoppa fram och säga "Vilket jädra smäll!". Förstår du storleken på smällen?
Efter smällen kommer jag att ha en ny tapet, hjärnsubstans kallas den.

Om du inte hajar så har jag huvudvärk, en sju helvetes sådan. Den har pågått sedan igår förmiddags om du vill notera det i din kalender.

Jag har spenderat helgen med 16 killar. Inte män, killar. Mina simmare var alla killar i åldrarna 8-15. Om du inte redan visste det så lyssnar inte killar i åldrarna 8-15 på simtränare av motsatta könet. Jag kom nyss hem till Stockholm och om det är okej så tar jag min skit-på-dig-världen-tid nu...

För cirka en minut sedan somnade mitt vänstra ben och jag blev oförmögen att gå. Nu kan det ju inte bli värre, tänkte jag strax innan det började klia på min högra öronsnibb.

Inget är så illa att det inte kan bli sämre, glöm aldrig det.

SMS 16 mars

Till: X (09:51)
Jaha, då ska man upp och leka med döden igen...

Från: X (13:00)
Överlevde du? Annars så höll jag på hela förmiddagen med att gräva upp kablar från jorden. Jag hade lätt kunnat fixa plats för dig där.

Ryanairs online incheckning.
Personen som kom på damm.
Personen som kom på astma.
Sladdarna under min säng.

Sen kan jag inte komma på fler. Låt mig återkomma.

Jag vill skriva om melodifestivalen igår. Om hur jag letade efter numret till skånska ambassaden för att ansöka om medborgarskap när Ugglas tog ledningen eftersom jag inte ville förknippas med Sverige om vi skickade henne till Ryssland. Jag vill också skriva om hur lycklig jag blev varje gång han sa "Bidrag nummer..." och musiken drog igång.

Och där gjorde jag det! Tänk vad härligt det är att göra som man vill.

I fredags var jag busig. Jag var uppe jättesent trots att jag skulle upp jättetidigt och jobba dagen efter. In your face världen, jag gör som jag vill, sa jag och satte upp ögonlocken med tandpetare. In your face Linn, svarade världen dagen efter och jag ångrade bittert mitt val av strid.