Krakel

X says: (23.43.48)
jag nässprejrehabbar oxå
Linn says: (23.43.59)
hur länge har du missbrukat?
X says: (23.45.26)
det är fyra dagar nu
X says: (23.45.34)
jag är inne i ett djupt missbruk
Linn says: (23.45.41)
låter så
Linn says: (23.46.07)
fast du vet att man får hålla på i 10, du är inom räddning
Linn says: (23.46.10)
GE INTE UPP!!
X says: (23.49.25)
lite jobbigt att min näsa rinner, den är inte täppt så vetti fan varför jag använder det

Jag brukar säga att jag inte kan sjunga, men nu har jag fått höra att alla tydligen kan sjunga och att det bara handlar om att öva. Så nu undrar jag; är Pierce Brosnan i Mamma Mia! undantaget som bekräftar regeln då?

Är det bara jag som alltid har trott att de i ”Can't help falling in love with you” sjunger ”Take my hand, take my whole arm to” istället för ”Take my hand, take my whole life to”?

Idag är en sån där dag som man inte ska blogga. Man ska låtsas som om man är så upptagen med att fira att man glömt bort att man har en blogg, fast det enda man egentligen gör är längtar tills nästa dag då man får sätta sig framför skärmen igen och låta ordspyorna rinna ut genom fingrarna på en.

Jag gillar inte högtider, speciellt inte midsommar. Jag ser inte riktigt poängen med att hoppa runt en gigantisk snopp samtidigt som man låtsas att man är en groda. Förresten, när började grodor kvacka?

Så, nu låtsas du och jag som om detta inlägg aldrig skrevs så fortsätter du fira midsommaren och jag fortsätter gömma mig för den. Så levde de lyckliga i alla sina dagar...



Jag försökte hitta en bild på en snopp som jag kunde sätta bredvid midsommarstången med ett likamedtecken emellan för att du skulle se likheten och då förstå att "gigantisk snopp" betydde midsommarstång, men alla bilder med bara en snopp var lite väl vulgära för att lägga upp här så jag hoppar över det. Dock kan jag tala om för dig att Jonah Falcons snopp är 34 cm lång och att han tycker att hans snopp har förstört hans liv. Det stod det i alla fall i Expressen. Jonah bor förövrigt i London om du undrade.

Jag kräktes i tisdags- och onsdags morse...

Just nu funderar jag över huruvida jag ska berätta sanningen för dig; att det var på grund av att jag var allergisk mot antibiotikan jag gick på eller om jag ska vara tyst och låta dig spekulera och kanske komma fram till att det kan vara morning sickness och sen skriva "Grattis till Krakel junior!!!!" i kommentarsfältet. Jag återkommer när jag fattat mitt beslut.

Jag och en vän har börjat titta på lost igen, efter ett knappt års uppehåll.

Jag: Vi började på säsong tre förra året, men vi hann bara se ett par avsnitt innan…
Hon: Innan du skaffade dig ett liv, jag vet.

Vadå, så nu när jag har tid att titta igen så har jag inget liv längre?

Det är solklart att vädret ska tillåta dagen efter att jag påbörjat min 10dagars antibiotikakur. Tydligen får man inte sola längre när man går på antibiotika för då får man utslag. Det säger i alla fall min läkare, tanten på apoteket och bipackssedeln, men vad vet jag, det kanske bara är hittepå.

I alla fall så ska det regna galet i helgen, det känns tryggt.

Jag var nyss hos farbror doktorn. Ja, jag gick till doktorn för en förkylning.

Farbror doktorn: Jaha och vad är felet med dig då?
Jag: Jag hostar, har feber, är snuvig och har ont i kroppen.
Farbror doktorn: Du är alltså förkyld?
Jag: Jo, men alltså jag är jättejätteförkyld! Jag har varit det i två veckor nu och jag var i Brasilien i ett par månader nyss så det kanske kan ha med saken att göra...

Den där hinten hade jag ingenting för. Han övervägde inte ens svinfluensan! Inte sars eller pesten heller för den delen.

Jag har nog fått svininfluensan... Eller sars eller pesten eller någon annan sjukdom som man absolut inte vill ha. En vanlig förkylning är det i alla fall inte(!). Jag lovar!

1. Jag hostar mer än man gör när man är förkyld.
2. Jag är ännu täpptare i näsan än man är när man är förkyld.
3. Jag feberyrar hundra gånger värre än man gör när man är förkyld.

Hajar du? Någon vanlig förkylning skulle jag inte kalla det.

---

Får man inte skämta om svininfluensan än?

Jag är förkyld. Jag är dundermegaförkyld. Jag kryddar varje måltid med lite hostslem dessa dagar. När jag känner för att festa till det lite extra slänger jag in en liten nysning också. 

Jag tappade rösten totalt på det första planet hem förra veckan.

Manlig flyvärdinna: Do you want coffee or tea?
Jag viskar: Tea, please.
Manlig flyvärdinna: Miss, do you want coffee or tea?
Jag: Pekar på halsen.
Manlig flyvärdinna: Oh, you lost your voice?
Jag: Nickar.
Manlig flyvärdinna: Thats ok, reading lips is my specialty! Coffee or tea?
Jag mimar: Tea.
Manlig flyvärdinna: Coffee it is!

I Rio förväntade sig alla att jag skulle predika om hur fel jag tycker att det är att de äter kött varje gång de skar upp sin stek. Så jag gjorde det, predikade alltså. Inte för att jag har något emot att de åt kött, jag tycker att varje människa får fatta sina egna beslut och bara för att jag är vegetarian behöver inte resten av världen vara det. Nej, jag gjorde det för att leverera, de förväntade sig en predikan så jag levererade en predikan.

Jag är borta i ett par månader och Arla ändrar i sin design på mellanmjölksförpackningarna.

Nu ska jag hem till min mamma och hämta min deklaration, sen ska jag till banken, sen ska jag luncha med några väninnor innan jag ska till stadsteatern för att retunera några teaterbiljetter. Senare på kvällen ska jag äta middag med min pappa och hans tjej. Det är en ganska produktiv dag jag har framför mig. Har jag förresten sagt att jag slutade mitt jobb igår och flyttar till Rio i några månader imorgon?

Märk: det står inte fyra fredag i rubriken, bara tre.
Märk också: jag skrev väninnor, vuxet va?!
Märk också igen: skrev betyder två saker.

Det finns de som undrar var all min ramljushysteri kommer ifrån...

Jag spelade teater när jag var liten. Jag fick huvudroll på huvudroll på vår teater, man skulle kunnat kalla mig begåvning. Rampljuset var min bästa vän och som jag trivdes(!) framför min fullsatta salong (jo, föräldrar, släkt och syskon räknas också som fullsatt).

När jag var på väg att fylla 15 år bestämde jag mig för att jag inte längre hade tid för scenen, eftersom parker, folköl och låtsasfyllor tog upp allt mer tid och då livet handlar om prioritering så fick teaterdrömmen ryka. Den som jag älskade!

Jag skyller på mina föräldrar för att jag idag sitter i mitt sovrum; inte rik, inte berömd, inte tillsammans med Persbrandt. Hade de puschat mig lite, hade sagt ifrån när jag släppte bomben om att teatern inte längre var något för mig, så hade du inte suttit nu och läst en blogg om ett fabriksjobb, uppnosiga simungar och misslyckade försök till uppmärksamhet. Du hade läst en blogg om rikedom och berömmelse... Om lycka och framgång... Om besvarad Persbrandtkärlek och...

...tack så jävla mycket mamma och pappa!

Ja
Nej
Kanske