Ett kvävt hopp om en ljusare framtid
För cirka en minut sedan somnade mitt vänstra ben och jag blev oförmögen att gå. Nu kan det ju inte bli värre, tänkte jag strax innan det började klia på min högra öronsnibb.
Inget är så illa att det inte kan bli sämre, glöm aldrig det.
Inget är så illa att det inte kan bli sämre, glöm aldrig det.
Kommentarer
Trackback