Krakel

Domedagen är kommen, snön är bara början!

Någon kanske hade kunnat tala om för mig att man inte går runt och slår folk med björkris på stan i Finland utan att bli utsatt för tillbakakaka...

Grattis Anonym på din födelsedag.
Jag hoppas att baksmällan är till behag.

Du är en rolig prick.
Trots att du har en dick.

Rosor är gula, violer är blåaktiga.
Anonym påstår att jag är konstig, blommor bör man vattna (om man inte vill att de ska dö alltså).

PS. Jag ritade en teckning också, men ett visst barn bestämde sig för att också rita på den teckningen och det hela slutade i finska vinterkriget på ett A4-papper.

Vid sextiden på lördagar har jag min skit-på-dig-världen-tid. Jag är nyhemkommen från en heldag på jobbet, jag har stått upp i cirka åtta timmar i sträck, jag är hungrig och de känns som att hela världen är emot mig. När jag känner så där, blir jag som ett barn igen, en liten skitunge. Jag gör allt för att jävlas med min omgivning, likväl som världen. Jag är en stock så långt upp i röven att man får stickor i tungan och jag anstränger mig inte det minsta för att dölja det.

Sen får jag i mig lite mat, sitter och tittar på tv en stund och efter det är jag redo att göra lördagen värd sitt namn.

Fast just nu är jag mitt uppe i min skit-på-dig-världen-tid och nu ska jag äta frukost till middag, bara för att vara motsträvig.

Nej vet du vad, det här går bara inte för sig längre. Nu är det dags att ta i med hårdhandskarna! Bantning är vad som står på programmet och målet är att gå ner 13,7 kilo innan nästa fredag. Är du med mig?

Personen som myntade uttrycket "kunden har alltid rätt" borde få sig ett rejält nyp i gäddhänget.

Pappa: Hallå.
Jag: Hej, två frågor...
Pappa: Ja?
Jag: Ett, vart är du?
Pappa: Borta...
Jag: Vart är borta?
Pappa: Inte hemma....
Jag: Nu låter du som jag när jag inte vill berätta att jag är hos en man...
Tystnad.
Jag: Pappa är du hos en man?

Jag såg en tjej som hade munskydd på sig när jag var på stan idag, det kändes inte jättebra...

Om du inte svarar på mina sms inom en timme tänker jag sluta äcklas av dig! Sen tänker jag hoppas att du aldrig kräks igen OCH jag tänker lägga ut vissa sälbilder på facebook.

Just nu läser jag en bok som heter "Fördjupade studier i katastroffysik".

Skrämmer jag dig nu?

...har jag 0 lust att laga middag till mig själv.
...har jag -3 lust att gå till badhuset och lära skitungar streamline.
...har jag 12 lust att gå och lägga mig och läsa min bok resten av kvällen.

Hajar du, mina mätningar ligger till och med utanför skalans gränser, så extrem är min lust!

Okej hörru. Det är dags för mig att visa mitt sanna jag. Blotta min själ och släppa in dig på mitt liv. Det jag nu tänker tala om för dig är något som jag ser som otroligt privat och skulle uppskatta om du inte ställde några frågor, nu när jag äntligen tänker berätta det.

Är du beredd? Håller du i dig?

Äsch, jag ska vara ärlig. Jag har ingen sådan integritets inkräktande sak att dela med mig av. Den där upptrappningen var bara ett tidsfördiv från min sida.

Mamma: Ska jag ta ett rött eller gult äpple?
Jag: Mamma, de gula äpplena är citroner.

1. Voltade jag baklänges och slog i huvudet, samt sträckte nacken.
2. Skulle jag sätta mig på hästen igen, vurpade igen och stukade tummen.
3. Skrek jag fula ord efter italienska skitungar i backen.
4. Åt jag kött.

Det där sista var en lögn.

Strax innan vi gick på planet fick min lillebror ett sms från vår pappa där det stod att han skulle skippa första och sista åket...

Till: Pappa (16:56)
Jaha, så du har inget emot att jag bryter benen i första och sista åket? Tack, då vet jag vilket ditt favoritbarn är.

Från: Pappa (16:58)
Förlåt älskling. Du ska skippa alla åk.

Jag kommer ihåg det sista tvillingfotot vi tvingades ta. Det var sista året på gymnasiet. Bilden var till mormor och farmor i julklapp. Den var högst ofrivillig och tro mig, det fick vår omgivning veta. Vi skrek på varandra som om den ena var på väg att mörda den andra. Fotografen var förtvivlad och tvingades ta in två lärare för att lugna ner oss i cirka två minuter, fotografen hann knappt dirigera oss till våra platser innan bråket var igång igen. Det var små knuffar, nyp och tåstamp. Det hela resulterade i en falsk bild och fyra/fem blåmärken var.

Vi har aldrig riktigt tyckt om varandra, min syster och jag.

Idag är dagen som borde vara en röd dag. Dagen då vi alla borde stanna upp och uppskatta det liv vi lever, det goda i den annars så bittra värld som vi format, för gott finns, det är bara det att vi oftast väljer att blunda för det. Det är ju så mycket enklare att klaga än att framhäva livets goda.

Vi är välsignade, utan att egentligen se det. Eller kanske är det så att vi väljer att inte se det, vi kanske blundar medvetet för vad ska vi annars prata om, om inte det dåliga vädret som varit så ihålligt, eller den hemska vintern. Hemskheter ligger för många av oss närmast tungan och är därför lättast att yttra sig om.

Därför ställer jag mig nu upp och säger åt er att sluta. Vi har ju den främsta tillgången i världen. Vi borde skatta oss lyckliga för att ens få äran att födas i ett land som detta, vi är inte en del av världen. Vi är världen! Det är vi som har semlorna och det kan ingen ta ifrån oss.

Med både armar och ben i kors sitter jag. Jag släpper inte in världen så mycket som en sextondels millimeter. Underläppen plutar och ögonbrynen är rynkade likt en 75 årings hy. Sur som en omogen lime är jag. Det har inte varit jag med världen den här helgen, mer tvärtom.

Jag har hört att man ska släppa fram barnet inom sig när man är på dåligt humör. Jag kan i och för sig inte minnas att jag någonsin låste in henne, men jag får väl ta till mig rådet. Så, nu ska jag hoppa i sängen en stund, typ tills fjädrarna börjar flyga eller något liknande. Sen tänker jag göra en snöängel i glass på vardagsrumsgolvet. Efter det är det nog dags för Beck och förhoppningsvis är mitt humör bättre än det varit den här helgen.