Krakel

Jag tror att jag tror att du tror att jag är mer korkad än jag egentligen är.

Denna vecka har jag:
- mer än fyra gånger gett mig in i ja&nej-dueller.
- blivit sur på pappa för att han inte har tvättat mina jeans.
- skrikigt på datorn för att den vägrade göra som jag ville.
- satt mig i ett hörn och surat tre gånger.
- velat ha godis till middag.
- vägrat lämna tillbaka boken till biblioteket trots att de ville ha tillbaka den för två veckor sen.

Tydligen så ska man inte göra sånt när man är lilka gammal som jag är... Jag kanske borde vara orolig för mig själv?

Jaha. Då hatade man män.

Ikväll ska jag på bio efter jobbet med en kollega och se "Män som hatar kvinnor". När jag kommer hem tänker jag hata män, eftersom de uppenbarligen hatar mig. Jag har inte gjort dem något, i alla fall inget som jag minns, men tydligen tycker de att det är en bra idé att hata mig i alla fall... Svin!

Jag kan väl också:

Stockholm-->Torsby-->Stockholm

Hah! Nu är du inte så kaxig längre, va?!

Okej, jag såg precis en tant åka förbi utanför fönstret. Hon hade en röd toppluva på sig och en marinblå träningsoverall. Hon åkte på en spark! Du vet en sån där man ser folk åka på i gamla filmer och på gamla foton.

Jag ska ha en röd korsett på mig ikväll. Fast först måste jag rapa lite så att min kolsyremage går ner till normalt tillstånd. Gärna en jätterap ala Homer så att jag är klar sen. Annars kommer jag att ha ett blå/lila ansikte till min röda korsett och det kan jag, som erkänd modebloggare, säga att det inte går för sig. Inte ens för alla hästar i världen.

Det där med att fredagen den trettonde är en otursdag... Det är bara en myt.

Lördagen den fjortonde dock... Oj, oj oj. Håll i hatten!

I somras informerade Antonia mig om allt godis som innehåller icke-vegetarisk-gelatin... Den dagen... Den sommardagen... Jag kommer ihåg precis vart vi satt, vi var på Åland, hon satt i hennes säng och jag i min. Jag minns hennes tonläge, hon lät nöjd, ungefär: in your face. Jag kommer aldrig att glömma den känslan, något gick sönder innuti mig. Det var en sorgens dag i mitt liv.

Här har ni kvinnan (t.h.) som förintade en bit av min själ:


Den så kallade röda-ferraribilar-själabiten. Med en trubbig kniv skar hon ut den, hon slände den på marken, stampade på den och sedan, rakt framför mina ögon, slängde hon den i avfallstunnan. Utan att blinka gjorde hon det.

Just den stunden skulle jag göra ganska mycket för att ominnas. Jag föredrar att vara lyckligt ovetande än olyckligt medvetande.

Kommer du ihåg när du gick i skolan skickade smygsms till någon i rummet eller någon annan? Oftast innehåll meddelandena inte mycket annat än en beskrivning av hur tråkigt man ansåg att lektionen eller föreläsningen var. Det var lite busigt och det gjordes högst diskret, med telefonen under bordet alternativt gömd bakom anteckningsblocket. Smög gjorde man i alla fall med smsen. Alltså smygsmsade man.

Min mamma är 45 år och sitter just i detta nu på ett möte. För några minuter sedan smygsmsade hon till sin man. Sa jag att min mamma är 45 år?

Igår hade jag röda naglar och lyssnade på Chris Brown hela dagen. Idag har jag svarta naglar och lyssnar på Taking back sundays.

Tänk på alla svordomar du kan. Tänk nu på alla fula könsord du vet om. Multiplicera dessa ord du nu tänkt på med tre och föreställ dig dessa sägas med en hög gäll röst.

Jag har precis bytt sängkläder och det gick inte riktigt som jag hade tänkt mig. Smidigt och snabbt alltså. Det tog tio minuter att sätta på lakanet och ytterligare fem minuter att få på påslakanet.

Om jag sitter och ler för mig själv nu? Nej.

Skitsäng!

Jag tänkte verkligen till när det kommer till val av klänning till min student. Jag var så otroligt nöjd när jag satt där ensam på tunnelbanan klockan sju på morgonen på väg till champagnefrukosten. Mina medresenärer trodde säkert att jag log åt att det var min studentdag eftersom jag hade studentmössan på mig, men tänk så fel de hade. Jag log åt mitt klänningsval. Oj, så nöjd jag var med mitt tänk!

Min klänning var en sådan där klänning som man kunde äta hur mycket man ville när man hade den på sig, utan att det syntes att magen var pastasvullen, eller kolsyresvullen, eller... Du har förstått att man inte hade kunnat se att jag hade svullen mage va?! Skoja inte att jag hånade de där med megatajta korsettliknande klänningar som knappt kunde sitta ner.

Synd bara att det inte fanns någon vegetarisk mat i skolan. Ännu mer synd var det att jag glömde bort att äta när jag kom hem. Allt tänk i onödan. Synd!

Det där höll inte! Fan ta... Fan ta... Ähum...

Okej, jag misslyckades. Tydligen är det inte mode att ha skidkläder på sig på stan och tydligen så får man inte räkna prislappar som accessoarer. Vem är det som oskriver alla dessa oskrivna lagar egentligen?

Jag vill bränna Blondinkrakel på bål, men eftersom jag inte äger något bål och att Blondinkrakel inte är någon människa av kött och blod så får jag nöja mig med att göra det i mitt huvud. Du får nöja dig med Krakel så länge.

Nej, vet du vad. Genom mitt ordbajseri blir man ingen blondinbella. Och blir man ingen blondinbella så kan man inte styra någon tonårsvärld. Jag får börja lägga upp bilder på mina kläder och frukostar istället. Men, eftersom blondinbella redan har erövrat den yngre generationen får jag satsa på någonting annat. Henne har jag ingen lust att konkurera emot, det är som att gräva sin egen bloggrav. Jag får hitta några egna som jag kan erövra...

Är du beredd? Nu kör jag!