Krakel

Man får inte ramla av IKEA:s pallar. Det tycker jag är tråkigt. Vad ska man då göra med dem?



Bygga ihop dem kan man inte heller göra, för det kräver hjärna och en sån har inte jag...

Bror: Apropå prostituerade, Linn, vet du vad jag ska göra i sommar?

Jag har börjat se ett mönster i harpan. Är det lätt från början så går inte omgången ut, då förlorar man. Det är precis som livet, går det lätt så vet man att man snart åker på en fet smäll, oftast i ansiktet eller i magen. Livet liksom harpan ska inte vara lätt, då är det något som är fel.

Hör du det?! Harpjävel, jag har genomskådat dig!

Det är något som inte står rätt till mellan dig och mig. Det känns som om vi glider ifrån varandra, som om handsvetten har blivit för påtaglig och greppet börjar lossna. Jag sörjer det vill jag att du ska veta, att det gör ont i mitt hjärta då det går upp för mig att vi kanske inte är menade. Fast det är väl mitt fel, jag slutade leverera som förut och då tröttnade du, jag klandrar dig inte. Vad är det för poäng i att ta när ingen ger? Vi skulle kunna göra en deal här och nu, men jag vet inte vad jag vågar lova eftersom jag inte vet i vilken mån jag kommer att hålla mitt löfte. Sen tänker jag vidare och inser att jag inte är ensam i det här, vi är faktiskt två; du och jag. Ansvaret är inte bara mitt. Har du tänkt på det? Har du någonsin tänkt på varför jag slutade leverera? Det krävs två för att blogga och läsa bloggen!

Ibland tar jag bussen mellan pappa och mamma. Den bussresan tar cirka sex minuter och då står bussen stilla på karlaplan i tre minuter.

Det finns de som säger att de aldrig sett maken till lathet, jag säger att de har fel. De säger att det är överklassfasoner att vägra gå mellan dessa två platser, jag säger att så är inte fallet. De säger att jag är slö, jag säger fel, fel, fel.

Anledningen till att jag åker buss mellan pappa och mamma är miljön. Kollektivtrafiken släpper faktiskt ut ett och annat den också och den linjen jag åker mellan min pappa och min mamma är inte den mest trafikerade linjen, för att uttrycka sig milt. Jag väljer därför att åka buss för att utsläppen inte ska vara i onödan.

Lat? Jag? Pyttsan! Jag är en vardagshjälte, det är vad jag är.

Jag kom hem från Barcelona igår, och vilken hemkomst sen... 

Jag hade en helt underbar dag igår! Med båtåk, träning, humlehäng, lösgodis, mer humlehäng, toastskagen, en superdålig biofilm och vin. Brabrabra.

Idag har jag jobbat. Snart ska jag ut. Sen ska jag äta middag. Efter det ska jag på möte. Avslutningsvis ska jag röja.

---

Det är dumt. När jag mår bra kommer min blogg i kläm. Jag är inte påhittig när jag är glad, jag är för upptagen med att vara glad. När jag är bitter är jag väldigt kreativ och har väldigt lätt för att hitta inspiration. Jag ska ta och leta reda på den bittra Krakel igen, det blir mycket mer underhållande läsning då. Men jag väntar tills efter min semester. Ok?

Det är varmt nu. Det gillar jag. Det var kallt förut. Det tyckte jag inte om. Men nu är det varmt. Nästa vecka ska det bli kallare. Det tycker jag är opassande. Nästa vecka ska jag jobba ute. När jag jobbar ute vill jag att det ska vara varmt. Det ska det tydligen inte vara nästa vecka. Det tycker jag är dumt.

Tydligen så kan man inte gå runt i jeansshorts och linne på Sandhamn på natten för där finns det myggor. Tack för att någon berättade det för mig innan. Nu ser det ut som om jag har skaffat vattkoppor igen och det vet både du och jag att man inte ska skaffa sig när man är över 20, för då är det farligt. Skoja inte att jag är ute på farliga vatten nu!

Nu ska jag iväg för att träna och rensa skallen. Sånt måste man göra när man har syntetsvattkoppor.

Och jag ska kalla mig vegetarian... Fy skäms!

Slog ihjäl en fluga igår.
Stampade ihjäl ett oräkneligt antal myror idag.
Ska ut och jaga knähundar imorgon.

Jag började med att berätta för dig om hur jag kastat mig ut från ett flyplan på 4000 meters höjd. Du får chansen att beundras av mig. Jag fortsätter med att lägga upp en drygt ett år gammal bild på mig själv där jag är så sliten att det är ett under att jag ens orkar höja handen. Du får chansen att spy galla över hur patetisk du tycker att jag är.

Du måste ta mig tusan vara den sämsta bloggläsaren på denna jord. Inte en enda kommentar. Trots att jag inte bara ger dig öppet mål - jag serverar det på guldfat.

Jag har haft galet mycket energi idag. Jag har farit runt på jobbet som en skottspole, bokstavligen klättrat på väggarna och terroriserat kollegor. Allt detta trots att hårt träningspass imorse. På kvällen beslöt jag mig för att sticka hål på energin så att jag kanske kunde få sova ordentligt i natt. Så jag la mig på en spikmatta... Det hjälpte inte.

Min tanke nu var att bege mig ut på djurgården och leta upp några lämpliga canadagäss att skjuta, men eftersom det är så förbannat mörkt ute och det faktum att jag inte äger något skjutvapen så skiter jag i det och går istället och lägger mig i sängen och korvar upp lakanen...

Det var ganska skönt att vila i roslagsfamnen.

Jag åt en massa glass, hoppade fallskärm, jagade myror, åt mat, terroriserade min moders karl och försökte köra över harar med bilen. Du vet, sånt som man ska göra när man är på landet.

Vadå "man får inte kalla det vila när man aktiverar sig dygnet runt"? Din mamma får inte kalla det vila när man aktiverar sig dygnet runt!

Jag var uppe och tjenixade på Gud i måndags. Det visste du inte va, att Gud befinner sig 4000 meter över Gävle flygplats?!

Har det gått för långt när man går upp klockan halv fem på morgonen för att googla fram symptomen för hudcancer?

Från: Mamma (13:19)
Ska jag slänga din torra blomma? Puss :)

Till: Mamma (14:47)
Nej för tusan. Den ska vara så.

Tur: Subs. Gynnsamma omständigheter som enbart beror på slumpen. Framgång eller gynnsamma utfall som beror på slumpen eller tillskrivs högre makter.

Otur:


Källa: Nordstedts Ordbok AB